\"Now——now!\"thesamevoicesaidexcitedly;andCharity,graspingthehatonherknee,crushedittightintheefforttorestrainherrapture。
Foramomentthenightseemedtogrowmoreimpenetrablyblack;thenagreatpicturestoodoutagainstitlikeaconstellation。Itwassurmountedbyagoldenscrollbearingtheinscription,\"WashingtoncrossingtheDelaware,\"andacrossafloodofmotionlessgoldenripplestheNationalHeropassed,erect,solemnandgigantic,standingwithfoldedarmsinthesternofaslowlymovinggoldenboat。
Along\"Oh—h—h\"burstfromthespectators:thestandcreakedandshookwiththeirblissfultrepidations。
\"Oh—h—h,\"Charitygasped:shehadforgottenwhereshewas,hadatlastforgottenevenHarney’snearness。Sheseemedtohavebeencaughtupintothestars……
Thepicturevanishedanddarknesscamedown。Intheobscurityshefeltherheadclaspedbytwohands:herfacewasdrawnbackward,andHarney’slipswerepressedonhers。Withsuddenvehemencehewoundhisarmsabouther,holdingherheadagainsthisbreastwhileshegavehimbackhiskisses。AnunknownHarneyhadrevealedhimself,aHarneywhodominatedherandyetoverwhomshefeltherselfpossessedofanewmysteriouspower。
Butthecrowdwasbeginningtomove,andhehadtoreleaseher。\"Come,\"hesaidinaconfusedvoice。Hescrambledoverthesideofthestand,andholdinguphisarmcaughtherasshesprangtotheground。Hepassedhisarmaboutherwaist,steadyingheragainstthedescendingrushofpeople;andsheclungtohim,speechless,exultant,asifallthecrowdingandconfusionaboutthemwereamerevainstirringoftheair。
\"Come,\"herepeated,\"wemusttrytomakethetrolley。\"
Hedrewheralong,andshefollowed,stillinherdream。Theywalkedasiftheywereone,soisolatedinecstasythatthepeoplejostlingthemoneverysideseemedimpalpable。Butwhentheyreachedtheterminustheilluminatedtrolleywasalreadyclangingonitsway,itsplatformsblackwithpassengers。Thecarswaitingbehinditwereasthicklypacked;andthethrongabouttheterminuswassodensethatitseemedhopelesstostruggleforaplace。
\"LasttripuptheLake,\"amegaphonebellowedfromthewharf;andthelightsofthelittlesteam—boatcamedancingoutofthedarkness。
\"Nousewaitinghere;shallwerunuptheLake?\"Harneysuggested。
Theypushedtheirwaybacktotheedgeofthewaterjustasthegang—plankloweredfromthewhitesideoftheboat。Theelectriclightattheendofthewharfflashedfullonthedescendingpassengers,andamongthemCharitycaughtsightofJuliaHawes,herwhitefeatheraskew,andthefaceunderitflushedwithcoarselaughter。Asshesteppedfromthegang—plankshestoppedshort,herdark—ringedeyesdartingmalice。
\"Hullo,CharityRoyall!\"shecalledout;andthen,lookingbackoverhershoulder:\"Didn’tItellyouitwasafamilyparty?Here’sgrandpa’slittledaughtercometotakehimhome!\"
Asniggerranthroughthegroup;andthen,toweringabovethem,andsteadyinghimselfbythehand—railinadesperateeffortaterectness,Mr。Royallsteppedstifflyashore。Liketheyoungmenoftheparty,heworeasecretsocietyembleminthebuttonholeofhisblackfrock—coat。HisheadwascoveredbyanewPanamahat,andhisnarrowblacktie,halfundone,dangleddownonhisrumpledshirt—front。Hisface,alividbrown,withredblotchesofangerandlipssunkeninlikeanoldman’s,wasalamentableruininthesearchingglare。
HewasjustbehindJuliaHawes,andhadonehandonherarm;butasheleftthegang—plankhefreedhimself,andmovedasteportwoawayfromhiscompanions。HehadseenCharityatonce,andhisglancepassedslowlyfromhertoHarney,whosearmwasstillabouther。Hestoodstaringatthem,andtryingtomasterthesenilequiverofhislips;thenhedrewhimselfupwiththetremulousmajestyofdrunkenness,andstretchedouthisarm。
\"Youwhore——youdamn——bare—headedwhore,you!\"heenunciatedslowly。
Therewasascreamoftipsylaughterfromtheparty,andCharityinvoluntarilyputherhandstoherhead。
Sherememberedthatherhathadfallenfromherlapwhenshejumpeduptoleavethestand;andsuddenlyshehadavisionofherself,hatless,dishevelled,withaman’sarmabouther,confrontingthatdrunkencrew,headedbyherguardian’spitiablefigure。Thepicturefilledherwithshame。ShehadknownsincechildhoodaboutMr。Royall’s\"habits\":hadseenhim,asshewentuptobed,sittingmoroselyinhisoffice,abottleathiselbow;orcominghome,heavyandquarrelsome,fromhisbusinessexpeditionstoHepburnorSpringfield;buttheideaofhisassociatinghimselfpubliclywithabandofdisreputablegirlsandbar—roomloaferswasnewanddreadfultoher。
\"Oh————\"shesaidinagaspofmisery;andreleasingherselffromHarney’sarmshewentstraightuptoMr。
Royall。
\"Youcomehomewithme——youcomerighthomewithme,\"
shesaidinalowsternvoice,asifshehadnotheardhisapostrophe;andoneofthegirlscalledout:\"Say,howmanyfellersdoesshewant?\"
Therewasanotherlaugh,followedbyapauseofcuriosity,duringwhichMr。RoyallcontinuedtoglareatCharity。Atlengthhistwitchinglipsparted。\"I
said,’You——damn——whore!’\"herepeatedwithprecision,steadyinghimselfonJulia’sshoulder。
Laughsandjeerswerebeginningtospringupfromthecircleofpeoplebeyondtheirgroup;andavoicecalledoutfromthegangway:\"Now,then,steplivelythere——allABOARD!\"Thepressureofapproachinganddepartingpassengersforcedtheactorsintherapidsceneapart,andpushedthembackintothethrong。
CharityfoundherselfclingingtoHarney’sarmandsobbingdesperately。Mr。Royallhaddisappeared,andinthedistancesheheardtherecedingsoundofJulia’slaugh。
Theboat,ladentothetaffrail,waspuffingawayonherlasttrip。
XI
ATtwoo’clockinthemorningthefreckledboyfromCrestonstoppedhissleepyhorseatthedooroftheredhouse,andCharitygotout。HarneyhadtakenleaveofheratCrestonRiver,chargingtheboytodriveherhome。Hermindwasstillinafogofmisery,andshedidnotrememberveryclearlywhathadhappened,orwhattheysaidtoeachother,duringtheinterminableintervalsincetheirdeparturefromNettleton;butthesecretiveinstinctoftheanimalinpainwassostronginherthatshehadasenseofreliefwhenHarneygotoutandshedroveonalone。
ThefullmoonhungoverNorthDormer,whiteningthemistthatfilledthehollowsbetweenthehillsandfloatedtransparentlyabovethefields。Charitystoodamomentatthegate,lookingoutintothewaningnight。Shewatchedtheboydriveoff,hishorse’sheadwaggingheavilytoandfro;thenshewentaroundtothekitchendoorandfeltunderthematforthekey。Shefoundit,unlockedthedoorandwentin。Thekitchenwasdark,butshediscoveredaboxofmatches,litacandleandwentupstairs。Mr。Royall’sdoor,oppositehers,stoodopenonhisunlitroom;evidentlyhehadnotcomeback。Shewentintoherroom,boltedherdoorandbeganslowlytountietheribbonaboutherwaist,andtotakeoffherdress。Underthebedshesawthepaperbaginwhichshehadhiddenhernewhatfrominquisitiveeyes……
Shelayforalongtimesleeplessonherbed,staringupatthemoonlightonthelowceiling;dawnwasintheskywhenshefellasleep,andwhenshewokethesunwasonherface。
Shedressedandwentdowntothekitchen。Verenawastherealone:sheglancedatCharitytranquilly,withherolddeaf—lookingeyes。TherewasnosignofMr。
Royallaboutthehouseandthehourspassedwithouthisreappearing。Charityhadgoneuptoherroom,andsattherelistlessly,herhandsonherlap。Puffsofsultryairfannedherdimitywindowcurtainsandfliesbuzzedstiflinglyagainstthebluishpanes。
Atoneo’clockVerenahobbleduptoseeifshewerenotcomingdowntodinner;butsheshookherhead,andtheoldwomanwentaway,saying:\"I’llcoverup,then。\"
Thesunturnedandleftherroom,andCharityseatedherselfinthewindow,gazingdownthevillagestreetthroughthehalf—openedshutters。Notathoughtwasinhermind;itwasjustadarkwhirlpoolofcrowdingimages;andshewatchedthepeoplepassingalongthestreet,DanTargatt’steamhaulingaloadofpine—
trunksdowntoHepburn,thesexton’soldwhitehorsegrazingonthebankacrosstheway,asifshelookedatthesefamiliarsightsfromtheothersideofthegrave。
ShewasrousedfromherapathybyseeingAllyHawescomeoutoftheFrys’gateandwalkslowlytowardtheredhousewithherunevenlimpingstep。AtthesightCharityrecoveredherseveredcontactwithreality。ShedivinedthatAllywascomingtohearaboutherday:nooneelsewasinthesecretofthetriptoNettleton,andithadflatteredAllyprofoundlytobeallowedtoknowofit。
Atthethoughtofhavingtoseeher,ofhavingtomeethereyesandanswerorevadeherquestions,thewholehorrorofthepreviousnight’sadventurerushedbackuponCharity。Whathadbeenafeverishnightmarebecameacoldandunescapablefact。PoorAlly,atthatmoment,representedNorthDormer,withallitsmeancuriosities,itsfurtivemalice,itsshamunconsciousnessofevil。Charityknewthat,althoughallrelationswithJuliaweresupposedtobesevered,thetender—heartedAllystillsecretlycommunicatedwithher;andnodoubtJuliawouldexultinthechanceofretailingthescandalofthewharf。Thestory,exaggeratedanddistorted,wasprobablyalreadyonitswaytoNorthDormer。
Ally’sdraggingpacehadnotcarriedherfarfromtheFrys’gatewhenshewasstoppedbyoldMrs。Sollas,whowasagreattalker,andspokeveryslowlybecauseshehadneverbeenabletogetusedtohernewteethfromHepburn。Still,eventhisrespitewouldnotlastlong;
inanothertenminutesAllywouldbeatthedoor,andCharitywouldhearhergreetingVerenainthekitchen,andthencallingupfromthefootofthestairs。
Suddenlyitbecameclearthatflight,andinstantflight,wastheonlythingconceivable。Thelongingtoescape,togetawayfromfamiliarfaces,fromplaceswhereshewasknown,hadalwaysbeenstronginherinmomentsofdistress。Shehadachildishbeliefinthemiraculouspowerofstrangescenesandnewfacestotransformherlifeandwipeoutbittermemories。Butsuchimpulsesweremerefleetingwhimscomparedtothecoldresolvewhichnowpossessedher。Shefeltshecouldnotremainanhourlongerundertheroofofthemanwhohadpubliclydishonouredher,andfacetofacewiththepeoplewhowouldpresentlybegloatingoverallthedetailsofherhumiliation。
HerpassingpityforMr。Royallhadbeenswallowedupinloathing:everythinginherrecoiledfromthedisgracefulspectacleofthedrunkenoldmanapostrophizingherinthepresenceofabandofloafersandstreet—walkers。Suddenly,vividly,sherelivedagainthehorriblemomentwhenhehadtriedtoforcehimselfintoherroom,andwhatshehadbeforesupposedtobeamadaberrationnowappearedtoherasavulgarincidentinadebauchedanddegradedlife。
Whilethesethoughtswerehurryingthroughhershehaddraggedoutheroldcanvasschool—bag,andwasthrustingintoitafewarticlesofclothingandthelittlepacketoflettersshehadreceivedfromHarney。
Fromunderherpincushionshetookthelibrarykey,andlaiditinfullview;thenshefeltatthebackofadrawerforthebluebroochthatHarneyhadgivenher。
ShewouldnothavedaredtowearitopenlyatNorthDormer,butnowshefasteneditonherbosomasifitwereatalismantoprotectherinherflight。Thesepreparationshadtakenbutafewminutes,andwhentheywerefinishedAllyHaweswasstillattheFrys’cornertalkingtooldMrs。Sollas……
Shehadsaidtoherself,asshealwayssaidinmomentsofrevolt:\"I’llgototheMountain——I’llgobacktomyownfolks。\"Shehadneverreallymeantitbefore;butnow,assheconsideredhercase,noothercourseseemedopen。Shehadneverlearnedanytradethatwouldhavegivenherindependenceinastrangeplace,andsheknewnooneinthebigtownsofthevalley,whereshemighthavehopedtofindemployment。MissHatchardwasstillaway;butevenhadshebeenatNorthDormershewasthelastpersontowhomCharitywouldhaveturned,sinceoneofthemotivesurginghertoflightwasthewishnottoseeLuciusHarney。TravellingbackfromNettleton,inthecrowdedbrightly—littrain,allexchangeofconfidencebetweenthemhadbeenimpossible;butduringtheirdrivefromHepburntoCrestonRivershehadgatheredfromHarney’ssnatchesofconsolatorytalk——againhamperedbythefreckledboy’spresence——thatheintendedtoseeherthenextday。Atthemomentshehadfoundavaguecomfortintheassurance;butinthedesolatelucidityofthehoursthatfollowedshehadcometoseetheimpossibilityofmeetinghimagain。Herdreamofcomradeshipwasover;andthesceneonthewharf——vileanddisgracefulasithadbeen——hadafterallshedthelightoftruthonherminuteofmadness。Itwasasifherguardian’swordshadstrippedherbareinthefaceofthegrinningcrowdandproclaimedtotheworldthesecretadmonitionsofherconscience。
Shedidnotthinkthesethingsoutclearly;shesimplyfollowedtheblindpropulsionofherwretchedness。Shedidnotwant,everagain,toseeanyoneshehadknown;
aboveall,shedidnotwanttoseeHarney……
Sheclimbedthehill—pathbehindthehouseandstruckthroughthewoodsbyashort—cutleadingtotheCrestonroad。Alead—colouredskyhungheavilyoverthefields,andintheforestthemotionlessairwasstifling;butshepushedon,impatienttoreachtheroadwhichwastheshortestwaytotheMountain。
Todoso,shehadtofollowtheCrestonroadforamileortwo,andgowithinhalfamileofthevillage;andshewalkedquickly,fearingtomeetHarney。Buttherewasnosignofhim,andshehadalmostreachedthebranchroadwhenshesawtheflanksofalargewhitetentprojectingthroughthetreesbytheroadside。ShesupposedthatitshelteredatravellingcircuswhichhadcometherefortheFourth;butasshedrewnearershesaw,overthefolded—backflap,alargesignbearingtheinscription,\"GospelTent。\"Theinteriorseemedtobeempty;butayoungmaninablackalpacacoat,hislankhairpartedoveraroundwhiteface,steppedfromundertheflapandadvancedtowardherwithasmile。
\"Sister,yourSaviourknowseverything。Won’tyoucomeinandlayyourguiltbeforeHim?\"heaskedinsinuatingly,puttinghishandonherarm。
Charitystartedbackandflushed。ForamomentshethoughttheevangelistmusthaveheardareportofthesceneatNettleton;thenshesawtheabsurdityofthesupposition。
\"Ion’ywish’tIhadanytolay!\"sheretorted,withoneofherfierceflashesofself—derision;
andtheyoungmanmurmured,aghast:\"Oh,Sister,don’tspeakblasphemy……\"
Butshehadjerkedherarmoutofhishold,andwasrunningupthebranchroad,tremblingwiththefearofmeetingafamiliarface。Presentlyshewasoutofsightofthevillage,andclimbingintotheheartoftheforest。ShecouldnothopetodothefifteenmilestotheMountainthatafternoon;butsheknewofaplacehalf—waytoHamblinwhereshecouldsleep,andwherenoonewouldthinkoflookingforher。Itwasalittledesertedhouseonaslopeinoneofthelonelyriftsofthehills。Shehadseenitonce,yearsbefore,whenshehadgoneonanuttingexpeditiontothegroveofwalnutsbelowit。Thepartyhadtakenrefugeinthehousefromasuddenmountainstorm,andsherememberedthatBenSollas,wholikedfrighteninggirls,hadtoldthemthatitwassaidtobehaunted。
Shewasgrowingfaintandtired,forshehadeatennothingsincemorning,andwasnotusedtowalkingsofar。Herheadfeltlightandshesatdownforamomentbytheroadside。Asshesattheresheheardtheclickofabicycle—bell,andstarteduptoplungebackintotheforest;butbeforeshecouldmovethebicyclehadsweptaroundthecurveoftheroad,andHarney,jumpingoff,wasapproachingherwithoutstretchedarms。
\"Charity!Whatonearthareyoudoinghere?\"
Shestaredasifhewereavision,sostartledbytheunexpectednessofhisbeingtherethatnowordscametoher。
\"Wherewereyougoing?HadyouforgottenthatIwascoming?\"hecontinued,tryingtodrawhertohim;butsheshrankfromhisembrace。
\"Iwasgoingaway——Idon’twanttoseeyou——Iwantyoushouldleavemealone,\"shebrokeoutwildly。
Helookedatherandhisfacegrewgrave,asthoughtheshadowofapremonitionbrushedit。
\"Goingaway——fromme,Charity?\"
\"Fromeverybody。Iwantyoushouldleaveme。\"
Hestoodglancingdoubtfullyupanddownthelonelyforestroadthatstretchedawayintosun—fleckeddistances。
\"Wherewereyougoing?’
\"Home。\"
\"Home——thisway?\"
Shethrewherheadbackdefiantly。\"Tomyhome——upyonder:totheMountain。\"
Asshespokeshebecameawareofachangeinhisface。Hewasnolongerlisteningtoher,hewasonlylookingather,withthepassionateabsorbedexpressionshehadseeninhiseyesaftertheyhadkissedonthestandatNettleton。HewasthenewHarneyagain,theHarneyabruptlyrevealedinthatembrace,whoseemedsopenetratedwiththejoyofherpresencethathewasutterlycarelessofwhatshewasthinkingorfeeling。
Hecaughtherhandswithalaugh。\"HowdoyousupposeIfoundyou?\"hesaidgaily。Hedrewoutthelittlepacketofhislettersandflourishedthembeforeherbewilderedeyes。
\"Youdroppedthem,youimprudentyoungperson——droppedtheminthemiddleoftheroad,notfarfromhere;andtheyoungmanwhoisrunningtheGospeltentpickedthemupjustasIwasridingby。\"Hedrewback,holdingheratarm’slength,andscrutinizinghertroubledfacewiththeminutesearchinggazeofhisshort—sightedeyes。
\"Didyoureallythinkyoucouldrunawayfromme?Youseeyouweren’tmeantto,\"hesaid;andbeforeshecouldanswerhehadkissedheragain,notvehemently,buttenderly,almostfraternally,asifhehadguessedherconfusedpain,andwantedhertoknowheunderstoodit。Hewoundhisfingersthroughhers。
\"Comelet’swalkalittle。Iwanttotalktoyou。
There’ssomuchtosay。\"
Hespokewithaboy’sgaiety,carelesslyandconfidently,asifnothinghadhappenedthatcouldshameorembarrassthem;andforamoment,inthesuddenreliefofherreleasefromlonelypain,shefeltherselfyieldingtohismood。Buthehadturned,andwasdrawingherbackalongtheroadbywhichshehadcome。Shestiffenedherselfandstoppedshort。
\"Iwon’tgoback,\"shesaid。
Theylookedateachotheramomentinsilence;thenheansweredgently:\"Verywell:let’sgotheotherway,then。\"
Sheremainedmotionless,gazingsilentlyattheground,andhewenton:\"Isn’tthereahouseupheresomewhere——
alittleabandonedhouse——youmeanttoshowmesomeday?\"Stillshemadenoanswer,andhecontinued,inthesametoneoftenderreassurance:\"Letusgotherenowandsitdownandtalkquietly。\"Hetookoneofthehandsthathungbyhersideandpressedhislipstothepalm。\"DoyousupposeI’mgoingtoletyousendmeaway?DoyousupposeIdon’tunderstand?\"
Thelittleoldhouse——itswoodenwallssun—bleachedtoaghostlygray——stoodinanorchardabovetheroad。
Thegardenpalingshadfallen,butthebrokengatedangledbetweenitsposts,andthepathtothehousewasmarkedbyrose—bushesrunwildandhangingtheirsmallpaleblossomsabovethecrowdinggrasses。
Slenderpilastersandanintricatefan—lightframedtheopeningwherethedoorhadhung;andthedooritselflayrottinginthegrass,withanoldapple—treefallenacrossit。
Inside,also,windandweatherhadblanchedeverythingtothesamewansilverytint;thehousewasasdryandpureastheinteriorofalong—emptyshell。Butitmusthavebeenexceptionallywellbuilt,forthelittleroomshadkeptsomethingoftheirhumanaspect:thewoodenmantelswiththeirneatclassicornamentswereinplace,andthecornersofoneceilingretainedalightfilmofplastertracery。
Harneyhadfoundanoldbenchatthebackdooranddraggeditintothehouse。Charitysatonit,leaningherheadagainstthewallinastateofdrowsylassitude。Hehadguessedthatshewashungryandthirsty,andhadbroughthersometabletsofchocolatefromhisbicycle—bag,andfilledhisdrinking—cupfromaspringintheorchard;andnowhesatatherfeet,smokingacigarette,andlookingupatherwithoutspeaking。Outside,theafternoonshadowswerelengtheningacrossthegrass,andthroughtheemptywindow—framethatfacedhershesawtheMountainthrustingitsdarkmassagainstasultrysunset。Itwastimetogo。
Shestoodup,andhesprangtohisfeetalso,andpassedhisarmthroughherswithanairofauthority。
\"Now,Charity,you’recomingbackwithme。\"
Shelookedathimandshookherhead。\"Iain’tevergoingback。Youdon’tknow。\"
\"Whatdon’tIknow?\"Shewassilent,andhecontinued:
\"Whathappenedonthewharfwashorrible——it’snaturalyoushouldfeelasyoudo。Butitdoesn’tmakeanyrealdifference:youcan’tbehurtbysuchthings。Youmusttrytoforget。Andyoumusttrytounderstandthatmen……mensometimes……\"
\"Iknowaboutmen。That’swhy。\"
Hecolouredalittleattheretort,asthoughithadtouchedhiminawayshedidnotsuspect。
\"Well,then……youmustknowonehastomakeallowances……He’dbeendrinking……\"
\"Iknowallthat,too。I’veseenhimsobefore。Buthewouldn’thavedaredspeaktomethatwayifhehadn’t……\"
\"Hadn’twhat?Whatdoyoumean?\"
\"Hadn’twantedmetobelikethoseothergirls……\"Sheloweredhervoiceandlookedawayfromhim。\"So’s’thewouldn’thavetogoout……\"
Harneystaredather。Foramomenthedidnotseemtoseizehermeaning;thenhisfacegrewdark。\"Thedamnedhound!Thevillainouslowhound!\"Hiswrathblazedup,crimsoninghimtothetemples。\"Ineverdreamed——goodGod,it’stoovile,\"hebrokeoff,asifhisthoughtsrecoiledfromthediscovery。
\"Iwon’tnevergobackthere,\"sherepeateddoggedly。
\"No————\"heassented。
Therewasalongintervalofsilence,duringwhichsheimaginedthathewassearchingherfaceformorelightonwhatshehadrevealedtohim;andaflushofshamesweptoverher。
\"Iknowthewayyoumustfeelaboutme,\"shebrokeout,\"……tellingyousuchthings……\"
Butoncemore,asshespoke,shebecameawarethathewasnolongerlistening。Hecamecloseandcaughthertohimasifheweresnatchingherfromsomeimminentperil:hisimpetuouseyeswereinhers,andshecouldfeelthehardbeatofhisheartasheheldheragainstit。
\"Kissmeagain——likelastnight,\"hesaid,pushingherhairbackasiftodrawherwholefaceupintohiskiss。
XII
ONEafternoontowardtheendofAugustagroupofgirlssatinaroomatMissHatchard’sinagayconfusionofflags,turkey—red,blueandwhitepapermuslin,harvestsheavesandilluminatedscrolls。
NorthDormerwaspreparingforitsOldHomeWeek。Thatformofsentimentaldecentralizationwasstillinitsearlystages,and,precedentsbeingfew,andthedesiretosetanexamplecontagious,thematterhadbecomeasubjectofprolongedandpassionatediscussionunderMissHatchard’sroof。TheincentivetothecelebrationhadcomeratherfromthosewhohadleftNorthDormerthanfromthosewhohadbeenobligedtostaythere,andtherewassomedifficultyinrousingthevillagetotheproperstateofenthusiasm。ButMissHatchard’spaleprimdrawing—roomwasthecentreofconstantcomingsandgoingsfromHepburn,Nettleton,Springfieldandevenmoredistantcities;andwheneveravisitorarrivedhewasledacrossthehall,andtreatedtoaglimpseofthegroupofgirlsdeepintheirprettypreparations。
\"Alltheoldnames……alltheoldnames……\"MissHatchardwouldbeheard,tappingacrossthehallonhercrutches。\"Targatt……Sollas……Fry:thisisMissOrmaFrysewingthestarsonthedraperyfortheorgan—loft。
Don’tmove,girls……andthisisMissAllyHawes,ourcleverestneedle—woman……andMissCharityRoyallmakingourgarlandsofevergreen……Iliketheideaofitsallbeinghomemade,don’tyou?Wehaven’thadtocallinanyforeigntalent:myyoungcousinLuciusHarney,thearchitect——youknowhe’supherepreparingabookonColonialhouses——he’stakenthewholethinginhandsocleverly;butyoumustcomeandseehissketchforthestagewe’regoingtoputupintheTownHall。\"
OneofthefirstresultsoftheOldHomeWeekagitationhad,infact,beenthereappearanceofLuciusHarneyinthevillagestreet。Hehadbeenvaguelyspokenofasbeingnotfaroff,butforsomeweekspastnoonehadseenhimatNorthDormer,andtherewasarecentreportofhishavingleftCrestonRiver,wherehewassaidtohavebeenstaying,andgoneawayfromtheneighbourhoodforgood。SoonafterMissHatchard’sreturn,however,hecamebacktohisoldquartersinherhouse,andbegantotakealeadingpartintheplanningofthefestivities。Hethrewhimselfintotheideawithextraordinarygood—humour,andwassoprodigalofsketches,andsoinexhaustibleindevices,thathegaveanimmediateimpetustotheratherlanguidmovement,andinfectedthewholevillagewithhisenthusiasm。
\"Luciushassuchafeelingforthepastthathehasrousedusalltoasenseofourprivileges,\"MissHatchardwouldsay,lingeringonthelastword,whichwasafavouriteone。Andbeforeleadinghervisitorbacktothedrawing—roomshewouldrepeat,forthehundredthtime,thatshesupposedhethoughtitveryboldoflittleNorthDormertostartupandhaveaHomeWeekofitsown,whensomanybiggerplaceshadn’tthoughtofityet;butthat,afterall,Associationscountedmorethanthesizeofthepopulation,didn’tthey?AndofcourseNorthDormerwassofullofAssociations……historic,literary(hereafilialsighforHonorius)andecclesiastical……heknewabouttheoldpewtercommunionserviceimportedfromEnglandin1769,shesupposed?Anditwassoimportant,inawealthymaterialisticage,tosettheexampleofrevertingtotheoldideals,thefamilyandthehomestead,andsoon。Thisperorationusuallycarriedherhalf—waybackacrossthehall,leavingthegirlstoreturntotheirinterruptedactivities。
ThedayonwhichCharityRoyallwasweavinghemlockgarlandsfortheprocessionwasthelastbeforethecelebration。WhenMissHatchardcalledupontheNorthDormermaidenhoodtocollaborateinthefestalpreparationsCharityhadatfirstheldaloof;butithadbeenmadecleartoherthathernon—appearancemightexciteconjecture,and,reluctantly,shehadjoinedtheotherworkers。Thegirls,atfirstshyandembarrassed,andpuzzledastotheexactnatureoftheprojectedcommemoration,hadsoonbecomeinterestedintheamusingdetailsoftheirtask,andexcitedbythenoticetheyreceived。TheywouldnotfortheworldhavemissedtheirafternoonsatMissHatchard’s,and,whiletheycutoutandsewedanddrapedandpasted,theirtongueskeptupsuchanaccompanimenttothesewing—machinethatCharity’ssilencesheltereditselfunperceivedundertheirchatter。
Inspiritshewasstillalmostunconsciousofthepleasantstirabouther。Sinceherreturntotheredhouse,ontheeveningofthedaywhenHarneyhadovertakenheronherwaytotheMountain,shehadlivedatNorthDormerasifsheweresuspendedinthevoid。
ShehadcomebacktherebecauseHarney,afterappearingtoagreetotheimpossibilityofherdoingso,hadendedbypersuadingherthatanyothercoursewouldbemadness。ShehadnothingfurthertofearfromMr。
Royall。Ofthisshehaddeclaredherselfsure,thoughshehadfailedtoadd,inhisexoneration,thathehadtwiceofferedtomakeherhiswife。Herhatredofhimmadeitimpossible,atthemoment,forhertosayanythingthatmightpartlyexcusehiminHarney’seyes。
Harney,however,oncesatisfiedofhersecurity,hadfoundplentyofreasonsforurginghertoreturn。Thefirst,andthemostunanswerable,wasthatshehadnowhereelsetogo。Buttheoneonwhichhelaidthegreateststresswasthatflightwouldbeequivalenttoavowal。If——aswasalmostinevitable——rumoursofthescandaloussceneatNettletonshouldreachNorthDormer,howelsewouldherdisappearancebeinterpreted?Herguardianhadpubliclytakenawayhercharacter,andsheimmediatelyvanishedfromhishouse。Seekersaftermotivescouldhardlyfailtodrawanunkindconclusion。Butifshecamebackatonce,andwasseenleadingherusuallife,theincidentwasreducedtoitstrueproportions,astheoutbreakofadrunkenoldmanfuriousatbeingsurprisedindisreputablecompany。PeoplewouldsaythatMr。Royallhadinsultedhiswardtojustifyhimself,andthesordidtalewouldfallintoitsplaceinthechronicleofhisobscuredebaucheries。
Charitysawtheforceoftheargument;butifsheacquiesceditwasnotsomuchbecauseofthatasbecauseitwasHarney’swish。SincethateveninginthedesertedhouseshecouldimaginenoreasonfordoingornotdoinganythingexceptthefactthatHarneywishedordidnotwishit。Allhertossingcontradictoryimpulsesweremergedinafatalisticacceptanceofhiswill。Itwasnotthatshefeltinhimanyascendancyofcharacter——thereweremomentsalreadywhensheknewshewasthestronger——butthatalltherestoflifehadbecomeamerecloudyrimaboutthecentralgloryoftheirpassion。Whenevershestoppedthinkingaboutthatforamomentshefeltasshesometimesdidafterlyingonthegrassandstaringuptoolongatthesky;hereyesweresofulloflightthateverythingaboutherwasablur。
EachtimethatMissHatchard,inthecourseofherperiodicalincursionsintothework—room,droppedanallusiontoheryoungcousin,thearchitect,theeffectwasthesameonCharity。Thehemlockgarlandshewaswearingfelltoherkneesandshesatinakindoftrance。ItwassomanifestlyabsurdthatMissHatchardshouldtalkofHarneyinthatfamiliarpossessiveway,asifshehadanyclaimonhim,orknewanythingabouthim。She,CharityRoyall,wastheonlybeingonearthwhoreallyknewhim,knewhimfromthesolesofhisfeettotherumpledcrestofhishair,knewtheshiftinglightsinhiseyes,andtheinflexionsofhisvoice,andthethingshelikedanddisliked,andeverythingtherewastoknowabouthim,asminutelyandyetunconsciouslyasachildknowsthewallsoftheroomitwakesupineverymorning。Itwasthisfact,whichnobodyaboutherguessed,orwouldhaveunderstood,thatmadeherlifesomethingapartandinviolable,asifnothinghadanypowertohurtordisturbheraslongashersecretwassafe。
TheroominwhichthegirlssatwastheonewhichhadbeenHarney’sbedroom。Hehadbeensentupstairs,tomakeroomfortheHomeWeekworkers;butthefurniturehadnotbeenmoved,andasCharitysatthereshehadperpetuallybeforeherthevisionshehadlookedinonfromthemidnightgarden。ThetableatwhichHarneyhadsatwastheoneaboutwhichthegirlsweregathered;andherownseatwasnearthebedonwhichshehadseenhimlying。Sometimes,whentheotherswerenotlooking,shebentoverasiftopickupsomething,andlaidhercheekforamomentagainstthepillow。
Towardsunsetthegirlsdisbanded。Theirworkwasdone,andthenextmorningatdaylightthedraperiesandgarlandsweretobenailedup,andtheilluminatedscrollsputinplaceintheTownHall。ThefirstguestsweretodriveoverfromHepburnintimeforthemiddaybanquetunderatentinMissHatchard’sfield;
andafterthattheceremoniesweretobegin。MissHatchard,palewithfatigueandexcitement,thankedheryoungassistants,andstoodintheporch,leaningonhercrutchesandwavingafarewellasshewatchedthemtroopawaydownthestreet。
Charityhadslippedoffamongthefirst;butatthegatesheheardAllyHawescallingafterher,andreluctantlyturned。
\"Willyoucomeovernowandtryonyourdress?\"
Allyasked,lookingatherwithwistfuladmiration。\"I
wanttobesurethesleevesdon’truckupthesameastheydidyesterday。\"
Charitygazedatherwithdazzledeyes。\"Oh,it’slovely,\"shesaid,andhastenedawaywithoutlisteningtoAlly’sprotest。Shewantedherdresstobeasprettyastheothergirls’——wantedit,infact,tooutshinetherest,sinceshewastotakepartinthe\"exercises\"——butshehadnotimejustthentofixhermindonsuchmatters……
Shespedupthestreettothelibrary,ofwhichshehadthekeyaboutherneck。Fromthepassageatthebackshedraggedforthabicycle,andguidedittotheedgeofthestreet。Shelookedabouttoseeifanyofthegirlswereapproaching;buttheyhaddriftedawaytogethertowardtheTownHall,andshesprangintothesaddleandturnedtowardtheCrestonroad。TherewasanalmostcontinualdescenttoCreston,andwithherfeetagainstthepedalsshefloatedthroughthestilleveningairlikeoneofthehawksshehadoftenwatchedslantingdownwardonmotionlesswings。TwentyminutesfromthetimewhenshehadleftMissHatchard’sdoorshewasturningupthewood—roadonwhichHarneyhadovertakenheronthedayofherflight;andafewminutesafterwardshehadjumpedfromherbicycleatthegateofthedesertedhouse。
Inthegold—powderedsunsetitlookedmorethaneverlikesomefrailshelldriedandwashedbymanyseasons;
butattheback,whitherCharityadvanced,drawingherbicycleafterher,thereweresignsofrecenthabitation。Aroughdoormadeofboardshunginthekitchendoorway,andpushingitopensheenteredaroomfurnishedinprimitivecampingfashion。Inthewindowwasatable,alsomadeofboards,withanearthenwarejarholdingabigbunchofwildasters,twocanvaschairsstoodnearby,andinonecornerwasamattresswithaMexicanblanketoverit。
Theroomwasempty,andleaningherbicycleagainstthehouseCharityclambereduptheslopeandsatdownonarockunderanoldapple—tree。Theairwasperfectlystill,andfromwhereshesatshewouldbeabletohearthetinkleofabicycle—bellalongwaydowntheroad……
ShewasalwaysgladwhenshegottothelittlehousebeforeHarney。Shelikedtohavetimetotakeineverydetailofitssecretsweetness——theshadowsoftheapple—treesswayingonthegrass,theoldwalnutsroundingtheirdomesbelowtheroad,themeadowsslopingwestwardintheafternoonlight——beforehisfirstkissblotteditallout。Everythingunrelatedtothehoursspentinthattranquilplacewasasfaintastheremembranceofadream。Theonlyrealitywasthewondrousunfoldingofhernewself,thereachingouttothelightofallhercontractedtendrils。Shehadlivedallherlifeamongpeoplewhosesensibilitiesseemedtohavewitheredforlackofuse;andmorewonderful,atfirst,thanHarney’sendearmentswerethewordsthatwereapartofthem。Shehadalwaysthoughtofloveassomethingconfusedandfurtive,andhemadeitasbrightandopenasthesummerair。
OnthemorrowofthedaywhenshehadshownhimthewaytothedesertedhousehehadpackedupandleftCrestonRiverforBoston;butatthefirststationhehadjumpedonthetrainwithahand—bagandscrambledupintothehills。FortwogoldenrainlessAugustweekshehadcampedinthehouse,gettingeggsandmilkfromthesolitaryfarminthevalley,wherenooneknewhim,anddoinghiscookingoveraspirit—lamp。Hegotupeverydaywiththesun,tookaplungeinabrownpoolheknewof,andspentlonghourslyinginthescentedhemlock—woodsabovethehouse,orwanderingalongtheyokeoftheEagleRidge,farabovethemistybluevalleysthatsweptawayeastandwestbetweentheendlesshills。AndintheafternoonCharitycametohim。
Withpartofwhatwasleftofhersavingsshehadhiredabicycleforamonth,andeverydayafterdinner,assoonasherguardianstartedtohisoffice,shehurriedtothelibrary,gotoutherbicycle,andflewdowntheCrestonroad。SheknewthatMr。Royall,likeeveryoneelseinNorthDormer,wasperfectlyawareofheracquisition:possiblyhe,aswellastherestofthevillage,knewwhatuseshemadeofit。Shedidnotcare:shefelthimtobesopowerlessthatifhehadquestionedhershewouldprobablyhavetoldhimthetruth。ButtheyhadneverspokentoeachothersincethenightonthewharfatNettleton。HehadreturnedtoNorthDormeronlyonthethirddayafterthatencounter,arrivingjustasCharityandVerenaweresittingdowntosupper。Hehaddrawnuphischair,takenhisnapkinfromtheside—boarddrawer,pulleditoutofitsring,andseatedhimselfasunconcernedlyasifhehadcomeinfromhisusualafternoonsessionatCarrickFry’s;andthelonghabitofthehouseholdmadeitseemalmostnaturalthatCharityshouldnotsomuchasraisehereyeswhenheentered。Shehadsimplylethimunderstandthathersilencewasnotaccidentalbyleavingthetablewhilehewasstilleating,andgoingupwithoutawordtoshutherselfintoherroom。
AfterthatheformedthehabitoftalkingloudlyandgeniallytoVerenawheneverCharitywasintheroom;
butotherwisetherewasnoapparentchangeintheirrelations。
ShedidnotthinkconnectedlyofthesethingswhileshesatwaitingforHarney,buttheyremainedinhermindasasullenbackgroundagainstwhichhershorthourswithhimflamedoutlikeforestfires。Nothingelsemattered,neitherthegoodnorthebad,orwhatmighthaveseemedsobeforesheknewhim。Hehadcaughtherupandcarriedherawayintoanewworld,fromwhich,atstatedhours,theghostofhercamebacktoperformcertaincustomaryacts,butallsothinlyandinsubstantiallythatshesometimeswonderedthatthepeopleshewentaboutamongcouldseeher……
BehindtheswarthyMountainthesunhadgonedowninwavelessgold。Fromapastureuptheslopeatinkleofcow—bellssounded;apuffofsmokehungoverthefarminthevalley,trailedonthepureairandwasgone。Forafewminutes,intheclearlightthatisallshadow,fieldsandwoodswereoutlinedwithanunrealprecision;thenthetwilightblottedthemout,andthelittlehouseturnedgrayandspectralunderitswizenedapple—branches。
Charity’sheartcontracted。Thefirstfallofnightafteradayofradianceoftengaveherasenseofhiddenmenace:itwaslikelookingoutovertheworldasitwouldbewhenlovehadgonefromit。Shewonderedifsomedayshewouldsitinthatsameplaceandwatchinvainforherlover……
Hisbicycle—bellsoundeddownthelane,andinaminuteshewasatthegateandhiseyeswerelaughinginhers。
Theywalkedbackthroughthelonggrass,andpushedopenthedoorbehindthehouse。Theroomatfirstseemedquitedarkandtheyhadtogropetheirwayinhandinhand。Throughthewindow—frametheskylookedlightbycontrast,andabovetheblackmassofastersintheearthenjaronewhitestarglimmeredlikeamoth。
\"Therewassuchalottodoatthelastminute,\"Harneywasexplaining,\"andIhadtodrivedowntoCrestontomeetsomeonewhohascometostaywithmycousinfortheshow。\"
Hehadhisarmsabouther,andhiskisseswereinherhairandonherlips。Underhistouchthingsdeepdowninherstruggledtothelightandspranguplikeflowersinsunshine。Shetwistedherfingersintohis,andtheysatdownsidebysideontheimprovisedcouch。
Shehardlyheardhisexcusesforbeinglate:inhisabsenceathousanddoubtstormentedher,butassoonasheappearedsheceasedtowonderwherehehadcomefrom,whathaddelayedhim,whohadkepthimfromher。